Hårsmån från frontalkrock

I förmiddags då jag och mamma åkte till Leksand var vi nära att forntalkrocka med en mötande bil. Det var i höjd med Häradsbygden på riksväg 70 som vi på långt håll såg hur den här bilen vinglade över körbanan. Efter viss misstänksamhet släppte mamma på gasen och vi kanske åkte i cirka 70 km/h när den här mötande bilen kör över i vårt körfält, helt och hållet! Mitt hjärta stannade och mamma var beredd att köra av vägen när den här bilen precis kör tillbaka till sitt eget körfält, så det gick bra. Om inte mamma hade läst av situationen och släppt på gasen hade vi förhoppningsvis legat på sjukhus vid det här laget. Jag kan med största möjliga sannolikhet säga att killen som körde bilen var ordentligt berusad, så vi ringde hem för att få numret till polisen (inte 112). I samma veva såg pappa och Jimmy att bilen i fråga körde ner i diket utanför vårat hus i Insjön, för att sedan köra upp på vägbanan igen! På radion hörde vi sedan att rattfylleristens resa hade tagit slut då denne hade krockat med en lastbil i höjd med södra Insjön. Han överlevde tydligen så jag hoppas att de burar in honom! Vilken otrolig tur att det var en lastbil som fick ta smällen. Fyfan för rattfylla!

Nåväl, jag har varit ledig och väldigt trött idag också. Skulle ha ägnat dagen åt att plugga, men jag somnade över skolböckerna. Vad är det med mig egentligen? Imorgon ska jag till läkaren och få reda på provsvaren sedan sist, det blir spännande. Ska troligtvis också ta nya prover. Nu vill jag få rätsida på saker och ting! Det här går inte.

Imorgon ska vi ha ett litet delprov i kemin, önska mig lycka till. Jag känner mig osäker.